Ett luftigt torn reser sig högt upp på en bergsknalle i Pilane. I fyra, till storleken likadana moduler, finns mindre element, som tycks fritt sväva, inramade av den silvriga huvudstrukturen. De abstrakta formerna är till synes enkla. Blicken, som av hävd letar efter något igenkännbart, hittar så småningom stiliserade figurer här. En hopkrupen kropp på en stol. En ryggtavla med vinklade ben … Ett visuellt eko av en uppochnervänd verklighet, gestaltad med minimalismens industriella precision och konkretismens strävan efter en autonom form och rena färger.
Konstnären Ingela Palmertz hade först disputerat i organisk kemi innan hon på 1980-talet började arbeta konstnärligt. Hennes naturvetenskapliga bakgrund anas i det precisa, strama och eleganta formspråket, där ingenting är överflödigt. Detta visuella uttryckssätt ligger nära konstruktivismen som inom bildkonsten utvecklades i början av 1920-talet. En av principerna var att konsten skulle vara nonfigurativ och använda sig av geometriska figurer och klara färger.
De grundformer som Palmertz på olika sätt återkommer till har sitt ursprung i modellstudier som allteftersom skalats ner till och reducerats till det nödvändiga. De rumsliga, öppna strukturerna varken avbildar eller berättar någonting här. Deras uppgift är att förhålla sig till varandra och till sin omgivning, som om de utmanade gravitationskraften. Här finns inga solida väggar utan enbart en pålitlig konstruktion — gåtfull, poetisk och visuellt självsäker.
Ingela Palmertz, född 1941, är skulptör, målare och grafiker. Hon är utbildade vid Valand Akademi och Hovedskous målarskola. Palmertz har skapat flera offentliga gestaltningar och är representerad på Göteborgs konstmuseum, Skissernas Museum i Lund, Statens Konstråd samt i flera kommuner och landsting.